HD och ED hos hund

Höft- och armbågsledsdysplasi är vanliga utvecklingsrelaterade ledsjukdomar hos hund. Problemen kan ge allt från lindriga rörelsestörningar till uttalad smärta och artros. Eftersom både arv och miljöfaktorer kan påverka utvecklingen är det viktigt att upptäcka förändringar tidigt. Vad innebär HD och ED? 14/21

HD, höftledsdysplasi, innebär att höftleden inte utvecklas med optimal passform. Höftledskulan och ledskålen blir då inte tillräckligt stabila i förhållande till varandra. Den ökade rörligheten kan med tiden leda till förändringar i leden och utveckling av artros. ED, armbågsledsdysplasi, är ett samlingsbegrepp för flera utvecklingsstörningar i armbågsleden. Dessa kan påverka ledens funktion och på sikt orsaka brosk- och benförändringar samt artros. Både HD och ED har en tydlig ärftlig komponent, men sjukdomarnas utveckling påverkas även av exempelvis tillväxt, kroppsvikt, utfodring och fysisk belastning. Varför undersöker man hundens leder? Röntgenundersökning av höft- och armbågsleder används bland annat för att identifiera hundar med ledproblem och för att få bättre kunskap om förekomsten av HD och ED inom olika raser. Resultaten är särskilt betydelsefulla i avelsarbetet. Genom att samla information från många hundar och deras släktingar kan man få en bättre bild av vilka individer och blodslinjer som har ökad risk att föra problemen vidare. Ett enskilt röntgenresultat berättar däremot inte hela sanningen om en hunds genetiska förutsättningar. Därför vägs individens resultat samman med information från släktingar när avelsdata och avelsindex används.

Ärftlighet och miljö

HD och ED utvecklas under hundens uppväxt. Det finns en genetisk predisposition, men arv är inte den enda faktorn som påverkar hur sjukdomen utvecklas. Snabb tillväxt, övervikt, felaktig utfodring och en alltför hög fysisk belastning under uppväxten kan påverka lederna negativt. Det är därför viktigt att växande hundar får ett foder som är anpassat efter ålder, storlek och individuella behov. Motionen bör också ökas successivt och anpassas efter hundens utveckling. Hur går en HD- och ED-röntgen till? För att röntgenbilderna ska kunna bedömas på ett tillförlitligt sätt behöver hunden vara ordentligt positionerad och tillräckligt avslappnad. Vid HD-röntgen placeras hunden på rygg med bakbenen sträckta och positionerade så att bäcken och höftleder kan bedömas korrekt. Vid ED-röntgen tas bilder av armbågslederna i särskilda positioner för att kunna identifiera förändringar i ledens ben och struktur. Bilderna skickas därefter för officiell avläsning enligt det system som används för respektive hälsoprogram. Hur bedöms höftlederna? Höftlederna graderas från A till E, där A och B betraktas som fria från dysplasi medan C, D och E innebär dysplastiska förändringar av ökande grad. Bedömningen baseras bland annat på ledens passform och hur väl höftledskulan täcks av ledskålen. Det är viktigt att komma ihåg att en röntgenbild framför allt beskriver hur leden ser ut vid undersökningstillfället. Den kan inte ensam förutsäga hur mycket smärta eller funktionsproblem en hund kommer att utveckla under sitt liv. Hur bedöms armbågslederna? Armbågsledsdysplasi graderas från 0 till 3:

• 0: inga påvisbara förändringar

• 1: lindriga förändringar

• 2: måttliga förändringar

• 3: kraftiga förändringar

Olika utvecklingsstörningar i armbågsleden kan ligga bakom förändringarna. Med tiden kan dessa leda till broskskador, inflammation och artros. Kan en hund med HD eller ED ha ont? 15/21

Ja. Dysplasi kan orsaka smärta, men graden av röntgenförändringar och graden av kliniska symtom behöver inte alltid överensstämma. Vissa hundar med tydliga förändringar kan fungera relativt bra, medan andra kan ha betydande besvär trots mer måttliga röntgenförändringar. Smärtan kan komma från själva leden, från inflammation eller från sekundär artros. Hunden kan också förändra sitt rörelsemönster för att avlasta en smärtande led. På längre sikt kan detta leda till ökad belastning på andra delar av kroppen. Vanliga tecken kan vara:

• stelhet efter vila

• hälta, särskilt efter motion

• motvilja mot att springa eller hoppa

• svårigheter att gå i trappor

• förändrat rörelsemönster

• minskad uthållighet

• ovilja att leka eller röra sig som tidigare.

Hos unga hundar kan symtomen ibland vara mycket diskreta och komma och gå.

Dysplasi och utveckling av artros

När en led inte fungerar optimalt kan brosk och andra strukturer utsättas för onormal belastning. Detta kan med tiden leda till degenerativa förändringar och artros. Artros är en långvarig ledsjukdom som kan orsaka stelhet och smärta. Målet med behandlingen är därför inte enbart att behandla den ursprungliga dysplasin, utan också att minska smärta, bibehålla rörlighet och bromsa utvecklingen av sekundära ledproblem.

Behandling av hundar med HD och ED

Behandlingen anpassas alltid efter hundens ålder, symtom, röntgenförändringar och aktivitetsnivå. Vid lindrigare problem kan behandlingen exempelvis bestå av:

Anpassad motion

Regelbunden och kontrollerad aktivitet hjälper till att bibehålla muskelstyrka och rörlighet.

Viktkontroll

Ett hälsosamt hull är mycket viktigt. V arje extra kilo innebär ökad belastning på lederna.

Rehabilitering

Individuellt anpassad fysioterapi kan förbättra muskelstyrka, balans, rörlighet och funktion.

Smärtlindring

Vid smärta kan veterinären rekommendera läkemedelsbehandling eller andra smärtlindrande åtgärder.

Anpassning av aktivitet

Aktiviteter som innebär upprepade hopp, kraftiga tvära vändningar eller mycket hård belastning kan behöva begränsas. I vissa fall kan kirurgisk behandling vara aktuell, framför allt hos unga hundar med vissa typer av ledproblem. V ilken behandling som är lämplig avgörs efter en individuell bedömning.

HD och ED – viktigt även för avelsarbetet

Officiell röntgen av höfter och armbågar är ett viktigt verktyg i det långsiktiga arbetet med hundars ledhälsa. Svenska Kennelklubben, SKK, använder resultaten tillsammans med information om hundens släktingar för att skapa ett bättre underlag för avelsbeslut. Avelsindex kan ge ytterligare information om den genetiska risken för HD och ED inom respektive ras. Det innebär att man inte enbart behöver titta på den enskilda hundens resultat, utan även kan väga in resultaten från familj och släkt. På så sätt kan kunskapen från många undersökta hundar användas för att långsiktigt minska förekomsten av ledsjukdomar. 16/21

När bör man söka veterinär?

En hund bör undersökas om den:

• haltar återkommande

• blir stel efter vila

• har svårt att resa sig

• undviker att hoppa eller gå i trappor

• blir mindre aktiv än tidigare

• reagerar vid beröring eller rörelse av en led

• visar förändrat rörelsemönster

• får problem med motion som den tidigare klarat utan besvär.

Hos valpar och unga hundar är det särskilt viktigt att inte ignorera återkommande hälta eller rörelsestörningar.

Tidig upptäckt gör skillnad

HD och ED går inte alltid att förhindra, men tidig upptäckt och rätt åtgärder kan göra stor skillnad för hundens framtida livskvalitet. Genom att hålla hunden i lagom hull, ge en balanserad utfodring, anpassa motionen under uppväxten och reagera på tidiga tecken på smärta kan man skapa bättre förutsättningar för ett långt och aktivt hundliv.