Avmaskning av hund och katt

De vanligaste inälvsparasiterna hos hund och katt är olika typer av rundmaskar och bandmaskar, bland annat spolmask, hakmask och bandmask. Tidigare rekommenderades regelbunden avmaskning av många hundar och katter även utan konstaterad infektion. En sådan rutinmässig användning av avmaskningsmedel kan bidra till utveckling av resistens. Det innebär att parasiterna blir mindre känsliga för läkemedlen, vilket kan göra framtida behandling svårare. Därför är det viktigt att använda avmaskningsmedel på ett ansvarsfullt sätt och att behandla när det finns en konstaterad infektion eller en tydlig misstanke om parasiter.

Vuxna hundar och innekatter

Vuxna hundar och innekatter behöver vanligtvis inte avmaskas rutinmässigt. Avföringsprov kan användas för att undersöka om parasiter finns och vilken typ det i så fall rör sig om. Ibland kan mask även ses i avföringen eller kräkas upp av djuret.

Valpar

Valpar kan smittas av spolmask redan under fosterstadiet eller via modersmjölken. Därför finns särskilda rekommendationer för avmaskning av valpar och deras mamma. Det finns olika behandlingsstrategier beroende på vilket preparat som används. Tiken kan exempelvis behandlas under den senare delen av dräktigheten och efter valpningen. Ett annat alternativ är att behandla valparna från tidig ålder och därefter upprepa behandlingen enligt rekommendationen för det aktuella preparatet. För valpkullar som inte har avmaskats kan avföringsprov undersökas från omkring fyra veckors ålder för att kontrollera förekomst av parasitägg.

Katter

Katter som vistas utomhus och jagar möss och fåglar har en större risk att smittas av vissa inälvsparasiter. Avmaskning bör dock inte ske rutinmässigt utan föregående bedömning. Avföringsprov kan vara till hjälp för att avgöra om parasiter förekommer. Kattungar som vistas utomhus kan behöva avmaskas mot spolmask från cirka 4–6 veckors ålder. Behandlingen upprepas därefter enligt rekommendationen för det valda preparatet. Det kan även vara lämpligt att undersöka kattmamman och vid behov behandla henne. Observera att alla parasiter inte utsöndrar ägg kontinuerligt. Ett negativt avföringsprov utesluter därför inte alltid en parasitinfektion.

Rävens dvärgbandmask

Rävens dvärgbandmask upptäcktes första gången i Sverige 2011 och har därefter påvisats på flera platser i landet. 3/21

Parasiten kan även smitta människor och orsaka en allvarlig sjukdom. Rävar och hundar är de viktigaste värddjuren, medan katter mer sällan kan fungera som värddjur. Smittan sker framför allt genom att djuren äter infekterade smågnagare. Äggen utsöndras med avföringen och kan spridas i miljön, exempelvis till mark, bär, svamp och djurens päls. Människor kan smittas genom att få i sig parasitägg. Hos människa utvecklas infektionen långsamt och kan bland annat orsaka förändringar i levern. Sjukdomen kan utvecklas under flera år innan symtom uppträder och behandlingen kan bli långvarig.

Avmaskning vid resa

Vid resa med hund till vissa länder och områden kan särskilda krav på avmaskning mot rävens dvärgbandmask gälla. Kraven kan ändras, så kontrollera alltid aktuella införselregler inför resan. Vid resa till Norge och Finland kan särskilda regler gälla för hundar. Avmaskningen ska, när den krävs, utföras av veterinär och dokumenteras i EU-passet.