Hälta hos hund

Rörelseorganen är en särskilt utsatta delar av hundens kropp, oavsett ålder, aktivitetsnivå och ras. Både unga, aktiva hundar och äldre hundar kan drabbas av skador och smärtsamma hältor. Risken för skador ökar om hunden inte får rätt förutsättningar genom anpassad träning, utfodring, motion och förebyggande vård. De flesta hundar kommer någon gång i livet att drabbas av någon form av hälta. En hälta kan uppkomma av många olika orsaker och kan, beroende på orsak och individ, visa sig på olika sätt. Alla hältor har dock en sak gemensam – hälta innebär att hunden har ont. När rörelseorganen utsätts för ökad belastning, snedbelastning eller överbelastning kan en inflammation uppstå. Den kan visa sig som svullnad, ömhet, ökad värme och nedsatt funktion i eller kring det skadade området. Att en hund haltar betyder alltså att någon del av rörelseorganet plötsligt eller under en längre tid har utsatts för onormal belastning. Hältan är kroppens sätt att avlasta det skadade området och förhindra att skadan förvärras.

Rörelseorganen

Rörelseorganen består av skelettet som utgör kroppens stomme, lederna som möjliggör rörelse och muskulaturen som utför själva rörelsen. Till rörelseorganen hör även stabiliserande ligament, nerver som möjliggör rörelse och blodkärl som förser vävnaderna med syre. Alla dessa delar kan, om de utsätts för onormal belastning eller skada, orsaka hälta hos hunden. Det är inte alltid lätt att avgöra var skadan sitter. Genom att försiktigt känna igenom hunden kan man ibland upptäcka ett område som är ömt, varmt eller svullet. Var skadan sitter kan ofta fastställas genom en veterinärmedicinsk undersökning och olika former av rörelse- och belastningstester.

Primär och sekundär hälta

När ett område är skadat försöker kroppen avlasta det. Det innebär att andra delar av rörelseorganen får bära en större del av belastningen och därmed riskerar att överbelastas. Om hältan har pågått en längre tid kan det därför vara svårt att skilja mellan den ursprungliga skadan, den så kallade primärhältan, och problem som uppstått till följd av den, sekundärhältan. Det är därför viktigt att upptäcka och behandla hältor i ett tidigt skede.

Hundens normala rörelsemönster

Det är viktigt att som hundägare lära känna sin hunds normala rörelsemönster för att tidigt kunna upptäcka förändringar. Studera gärna hunden när den går, travar och rör sig fritt. V ad är normalt för just din hund? Känn regelbundet igenom hundens kropp och var uppmärksam på förändringar i nacke, rygg, svans, ben, tassar, klor, leder och muskulatur. Kontrollera särskilt tassar och klor eftersom skador där är vanliga orsaker till hälta.

Hälta hos aktiva hundar

Hos aktiva hundar kan rörelseorganet utsättas för stora påfrestningar. Framför allt vid plötsligt ökad aktivitetsnivå, intensiv träning eller om hunden inte är tillräckligt tränad kan akuta skador uppstå. Muskelbristningar eller blödningar kan orsaka tydlig akut hälta efter kraftig fysisk aktivitet. Vila och anpassad behandling kan vara en del av rehabiliteringen, men vissa muskelskador kräver omedelbar veterinärvård för att minska risken för bestående skador. En muskelskada kan ta flera veckor att läka och ibland betydligt längre. Under läkningen är det viktigt att aktivitetsnivån anpassas för att minska risken för att skadan förvärras eller att hunden utvecklar sekundära problem.

Stressfrakturer och andra frakturer

Stressfrakturer kan förekomma hos hundar som utsätts för hög eller upprepad belastning. Frakturer och sprickor kan ge en tydlig akut hälta, men mindre frakturer kan ibland orsaka en mer långvarig och svårtolkad hältproblematik. 11/21

Frakturer och sprickor diagnostiseras vanligtvis med hjälp av röntgenundersökning och ibland ytterligare bilddiagnostik.

Ligamentskador

Ligamenten stabiliserar lederna och kan skadas vid exempelvis överbelastning, vridningar eller trauma. En del ligamentskador kräver kirurgisk behandling och återhämtningstiden kan vara lång. Även mindre ligamentskador kan behöva lång tid för att läka och kräver ofta noggrant anpassad aktivitet och rehabilitering.

Nervskador

Även nervpåverkan kan orsaka förändrade rörelser och hälta. Ett exempel är vattensvans, en övergående smärtsam påverkan på nerver och muskler kring svansroten. Tillståndet kan uppstå efter kraftig fysisk aktivitet eller simning och går oftast över med vila och symtomatisk behandling.

Äldre hundar och artros

Äldre hundar kan drabbas av kroniska och smärtsamma förändringar i lederna, så kallad artros. I början kan artros framför allt visa sig som tilltagande stelhet eller en hälta som kommer och går. En obehandlad smärtproblematik kan leda till förändrade belastningsmönster och sekundära problem i andra delar av kroppen. Det är därför viktigt att ta stelhet och återkommande hälta hos den äldre hunden på allvar. Det finns idag många olika behandlingsalternativ som kan bidra till att minska smärta och förbättra livskvaliteten. Motion: En hund med artros mår ofta bra av regelbunden, anpassad motion. Massage och stretching: Kan vara en del av en individuell rehabiliteringsplan och bidra till att bibehålla rörlighet och minska muskelspänningar. Hull: Det är viktigt att hunden hålls i ett hälsosamt hull för att minska den mekaniska belastningen på lederna. Foder och kosttillskott: En välbalanserad kost är viktig. Vissa kosttillskott kan användas som komplement, men bör anpassas efter hundens individuella behov. Rehabilitering: Fysioterapi och rehabilitering kan bidra till att minska smärta, stärka muskulaturen och förbättra rörligheten. Smärtlindring: Det finns flera effektiva behandlingar som kan hjälpa hundar med artros att bibehålla ett aktivt och bekvämt liv.

Den unga hundens tillväxthältor

Precis som hos äldre hundar ska hältor hos unga hundar alltid tas på allvar. Hos växande hundar är det extra viktigt att upptäcka och behandla problem tidigt för att minska risken för bestående förändringar. När den unga hunden växer kan skelett och leder drabbas av olika tillväxtstörningar, exempelvis osteokondros och panosteit. Tillväxtrelaterade problem ses framför allt under perioder med snabb tillväxt och är vanligare hos medelstora och stora hundraser. Ärftliga faktorer kan spela en roll, men även exempelvis felaktig utfodring och för kraftig fysisk belastning kan påverka risken. Vid återkommande eller kraftig hälta hos en växande hund bör veterinär kontaktas för bedömning och vid behov röntgenundersökning. Min hund haltar – vad ska jag göra? Om din hund haltar är det viktigt att minska aktiviteten och låta hunden vila från ansträngande motion. Det kan förhindra att en skada förvärras och ge kroppen möjlighet att läka. En lindrig hälta kan ibland förbättras efter några dagars lugn koppelrastning. Koppelvila innebär att hunden endast rastas kortare sträckor i koppel och inte får springa lös, hoppa eller leka intensivt. När ska jag kontakta veterinären? 12/21

Kontakta veterinär om:

• hunden plötsligt inte vill belasta ett ben

• du misstänker en skada som du inte själv kan bedöma eller behandla

• hältan inte förbättras efter några dagars vila

• hältan återkommer

• hunden är ung och har återkommande eller oförklarlig hälta

• hunden har varit med om ett trauma, exempelvis ett fall eller en kraftig kollision

• hunden samtidigt är tydligt smärtpåverkad eller allmänpåverkad.

Förebygg hälta med rätt förutsättningar

Många belastningsrelaterade problem kan förebyggas genom anpassad träning, en välbalanserad utfodring och genom att ta hänsyn till hundens ålder, kondition och individuella förutsättningar. Öka aktivitetsnivån successivt och ge hunden tillräcklig återhämtning mellan träningspassen. En hund som är trött eller otränad löper större risk att överbelasta muskler, leder och ligament. Genom att vara uppmärksam på hundens rörelsemönster och reagera tidigt på förändringar kan du minska risken för att en mindre skada utvecklas till ett större och mer långvarigt problem.